Bitvis snö
I mina ögon är det mycket snö. I andras räknas det inte. Det snöade för någon timme sedan. Snön är redan borta på vägarna. Det var kul så länge det varade.
Sitter nu på buss in till Freddie. Antabus och lite bara vara idag. Har inte alls lust. Jag vill dricka idag. Mitt sug är så stort. Jag mår inte bra. Jag känner mig som en zombie med tröttheten jag går runt med. Känns som att det är gröt i huvudet. Sen vi började om på ny tidräkning så är det uppe i 11 dagar. Det stressar mig att räkna men så är det ju så att de på psyk vill veta för att kunna skvallra för varandra. (Okej, jag vet att det inte är skvaller utan statistik och koll på hur det går)
De senaste dagarna är det lite uppror i min kropp. En del vill sortera, städa och måla om hemma. Jag tror att jag är på väg in i mani.
+ något blir gjort, det blir rent och fint hemma och det blir slängt eller sålt en massa.
- jag sitter inte still, irriterar mig på att det bara är jag som fixar. Blir lätt irriterad. Känner mig trängd på något sätt.
Det positiva överväger dock...Lite jobbigt när man är en blandning mellan zombie och manisk.
Jag saknar den där Märy. Det är jobbigt att åka till psyk och veta att det inte är tryggheten med Märy som är där nu. Det är Freddie. Freddie är snäll, lugn, tokig. Freddie är inte Märy.
Man kan inte hålla handen med Freddie, hon klappar inte insidan på min hand för att få mig att slappna av. Hon har inga nallekort. Det borde hon ha. Freddie arbetar annorlunda än vad Märy gör. Märy säger att jag måste föröka att vänja mig. De kan aldrig bli samma människa och göra på samma sätt. Sen är jag ju klart inte så nära Freddie som jag är med Märy och det kommer aldrig heller att.bli så.
Jag är bara så himla trasig nu. Delad i tusen bitar..
Nu i veckan kommer en av mina arbetsterapeuter tillsammans med en hjälpmedelskonsult hem och ska prata ”Handi”. En handdator som man har med sig. Man kan göra schema, ha olika påminnelser. Jag hoppas att det kan bli bra. Nu är jag svävande med allt som ska göras och finns det inte skrivet någonstans så finns det liksom inte. Jag blir trygg med schema. Trygg med påminnelser vad man ska ha med sig ut. Häromdagen glömde och blev jag av med både, mössa, totteband, klämmor och näringsdrycken som jag måste ha med mig när jag går iväg.
Det.är.rörigt.just.nu.
/Smilla