På bussen hem
Söta små budskap som sitter på bussarna nu. Har varit hos Märy och det var skönt men jobbigt. Det är lite mycket i mitt huvud nu. Mycket röra, osäkerhet, sorg, uppgivenhet och tvivel.
När det är som det är med Märys barn så blir det ovisst hur länge hon blir borta. Det är ingenting mer att göra. Bara att leva tills döden knackar på deras dörr. Ingen medicin eller annat kan stoppa den elaka cancern. Idag skulle Märy åka dit så att den sjuka sonen skulle få en övernattning med sin fru utan barn..det blir ju inte fler gånger som Märy konstaterade..ledsamt..
Hos oss är det party ikväll. Glitterparty är det. En hel hög tioåringar invaderar oss mellan 18-20. Jag hatar kalas. Alla slags kalas och förstår inte varför man ska ha kalas för sin klass..
Tiden går dessutom så sjukt långsamt när det är kalas. Trots att man planerar det minutiöst så blir det alltid ngn fail varje gång. Och så har vi dessutom detdär med grannarna..
Jag längtar tills klockan är efter 20. Då kan tanten Smilla sätta sig i sin fåtölj och titta på ”På spåret” och ”Skavlan” som den pensionär som hon snart är.
Nu är det buss och sen ska jag se om jag hinner vila mig innan J och småttingarna kommer hem.
Överlever vi kalaset så kanske jag skriver en sväng senare.
/Smilla