Nu ska det räknas igen.
Tredje dagen utan alkohol. Det känns okej faktiskt. Är dock så
nere att jag inte precis har lust att gå ner på stan. Än mindre gå in i en affär, oavsett vad affären innehåller.
Sitter och väntar på M. Träffade Freddie i korridoren. Fick en kram och pratade några ord. Vi kom på oss själva med att ”vara som tonåringar”. Vi bah, eh typ, eh han bah liksom...Fick oss ett gott skratt. Jag börjar att vänja mig vid att hon aldrig kommer att vara Märy. Det är okej liksom. Det ska vara så. De är två personer. Märy är dock min trygghet. Den jag känner nära. Så kommer det alltid att vara. Resten är okej liksom.
Så, nu är det buss hem. Hämta barn. Låta dagen gå till det är kväll. Så att man kan få sova.
Det var okej på mötet. Lite närhet och prat. Lite trygghet i rummet på golvet. Drack antabus och fick en ny dosett.
/Smilla